Jag har alltid gillat Depeche mode sedan mina balla kusiner från Stockholm introducerade dom för mig och min syster på landet. Då var det Black Celebration som gällde och det var mörkt och spännande. Inte lika spännande som när jag och en kompis tjuvlyssnade på asläskia Alive 2 med Kiss då man inte kunde sluta stirra på Gene Simmons blodiga och svettiga nylle men nästan. Det kändes nytt och spännande. För en sisådär 20 år sedan var nog höjdpunkten i mitt Depechediggande och liveskivan 101 nöttes om och om igen! Det var mitt i Levis-eran och man kunde varenda modell av Jeansmärket. Varenda ny reklamfilm som kom var superspännande och det släpptes till och med en Levis-skiva med alla reklamlåtarna. De vita 501:orna var bland de coolaste som fanns. Lite väl höga i midjan dock, även om Dave Gahan i Depeche Mode inte drog upp dom allt för mycket. Idag har jag kollat in turnéfilmen 101 som skivan är baserad på. Den 101:a konserten avslutade turnén och den spelades på den enorma Rose Bowl-stadion i Pasadena utanför Los Angeles. Grym nostalgi för alla som gillar musiken men också för att se hur folk var klädda. Riktigt bra sent 80-tal. Det var tider det!
Du har så rätt! Det var tider det! :)
SvaraRaderaEn tidsmaskin vore inte så dumt ;-)
SvaraRadera