Schlagerrapport!

Örnsköldsvik, en mysig liten stad vid höga kustens port. Idag var hela staden fast i melodifestivalens klor och stämningen var på topp var man än befann sig. Vi började med mat, shopping å bad. Efter att vi plaskat runt på Paradisbadet och en utsökt indisk middag så rullade vi ner mot det rätt häftiga Fjällräven Center. När vi skulle parkera var det första som hände att låset till en av bildörrarna fuckade upp och dörren gick inte att stänga. Efter en stunds raggande med maxspeed på värmen lyckades vi få dörren att stänga sig.

Entré mello!
En liten snabbis i baren med lite öl å mintuu hann vi med, samt få en liten glimt av Bert Karlsson som gled förbi i korridoren. Stämningen var redan mäktig när vi kom till våra platser, långt bak på golvet. Uppvärmningsnumret körde klassiska schlagers som fick ordentlig fart på alla. Kvarten innan sändning var häftig med genomgång och instruktioner. När man sitter med i publiken känns det som att man är med i showen, det måste vara bra drag.

Showtime!
När väl Perelli och Co. drog igång var det extas, mäktigt. Måns och Christine var väldigt bra programledare men det som var mäktigast var lätt Dolphan och hans nummer. Grym show som slog allt annat. Jag vet att när man sitter hemma och tittar så kan det kännas lite sådär. Live var alla, faktiskt alla låtar rätt bra. Några till och med gåshudsframkallande. Men ett nummer stack ut lite mer än andra... Spanks Dolphie för en superkväll! 5 pekpinnar av 5!

PS nu åker vi mot Umeå. Jag håller i en dörr som inte vill stänga sig... Jäla skit asså!

-Magistern