När jag såg The descent för ett år sedan sisådär så tyckte jag att den nästan var olidligt läskig. Jag blundade, höll för öronen, tittade bort och fantiserade om helt andra saker än filmen. Den var sjukt läskig, och därför också väldigt bra eftersom det är ju det man vill få ut av en skräckis. Jag tror att det beror på att jag är höjdrädd, mörkrädd och har cellskräck och den filmen utspelar sig i en perfekt miljö för att skrämma en sådan som mig. Den handlar om ett gäng tjejer som ska ner och utforska ett grottsystem i Appalacherna i USA, där jag själv för övrigt faktiskt har krupit i grottor själv. I filmen så går självklart något snett, man kan säga att tjejerna inte är ensamma där nere.
Tvåan tar vid där den första slutar, endast en tjej kommer levande ut ur grottsystemet och hittas blodig och förvirrad. Man sätter igång en räddningsstyrka som ska undsätta de försvunna tjejerna och man tar hjälp av den enda överlevande trots att hon helt har förträngt vad som hänt och minns inget. Den här filmen är inte lika effektiv på att skrämmas som den första, men det kan bero på att man redan vet om vad som väntar där nere. men det är lika trångt, lika läskiga hål som störtar rakt ner i avgrunden och lika läskiga varelser som väntar. Problemet med filmen är att man stör sig mer på karaktärerna, de är om än mer korkade än vanliga skräckiskaraktärer. Under i stort sett hela filmen blev det en mängd olika funderingar och irritationsmoment. Men varför? Vad ologiskt! Vänd om! Gå ut! Håll käft! Gör inte så! Det blir lite för mycket. Men jag tittade bort lite, blundade lite, höll för öronen lite... Så i slutändan blir det ändå 2 pekpinnar av 5
http://www.thedescent2.co.uk/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar