Det är nästan så att man vill sjunga en sång. "För ha ha ha. Den är ju så bra! Med Penelope å Daniel å Carax och jag!" Jag är inne på sluttampen av en superbra bok som heter Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Det är som att vara inne i en lång, spännade och härlig matinéfilm som man inte vill ska ta slut. Jag försöker hålla mig från att läsa, eller i mitt fall, lyssna så mycket men det är svårt att hålla sig. Än så länge har jag lyckats bra. Det börjar lite klyschigt och lite pretto med ett väldigt målande språk. För målade nästan. Åsså är det nästan lite tantsnusk över vissa delar, men det kan man faktiskt ha överseende med. Det är nämligen så spännande och fängslande i vissa partier att man lätt kan glömma bort det där som man kanske skulle störa sig på i andra böcker. Och ni som brukar ge upp efter 30 sidor om boken inte har tagit fart än, gör inte det. Gränsen går nämligen vid 100 sidor, eller 150. Tänk hur seg Män som hatar kvinnor var från början och hur jäkla bra den blev. Riktigt så är det inte här, men man måste läsa en bit in i boken innan det drar igång. När det väl gör det så är man fast.
5 pekpinnar av 5, och då är jag inte ens färdig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar