I rymden finns inga känslor

Jag önskar att jag kunde vara lite mer lik Simon i filmen "I rymden finns inga känslor". Jag skulle vilja hitta ett sätt att planera mitt liv lite mer än vad jag gör, även om jag i det stora hela lever ett rätt inrutat liv. Simon, spelad av Bill Skarsgård, har Asbergers syndrom och lever ett väldigt inrutat system. Han bor tillsammans med sin bror Sam och han flickvän i en lägenhet. Varje liten stund av dagen är väl planerad och går något fel så blir det jobbigt för Simon. Mycket jobbigt. Jag kan själv tycka att det är härligt att vara uppbokat så att man inte bara slappar bort tiden, även om jag också gillar att slappa. För Simon är det nödvändigt.

Det tar inte många minuter in i filmen innan man gillar Simon otroligt mycket och man känner att man kan förstå hur jobbigt det skulle vara att leva tillsammans med någon som mår så dåligt om man inte får leva efter sina rutiner. Man känner också snabbt att man kommer att gilla filmen. Inte bara tack vare karaktären Simon utan för att de flesta karaktärerna är så lätta att fatta tycker för. En annan sak som förhöjer njutningen är att allt är så otroligt färgsprakande och karismatiskt. Mest energi verkar filmskaparna ha lagt på att hitta miljöer med de mest hiskeliga gamla tapeter som är så vämjeliga att de blir charmiga. Nästintill snygga. Fast just i Simon och Sams lägenhet är det lite mer sparsmakat. Här lever alltså dessa tre människor och man förstår rätt snabbt att flickvännen inte är lika förtjust i sin bror som Sam är. Det barkar åt skogen och Simons rutiner suddas ut. Simon förstår snabbt att han måste göra något åt saken och tar tag i situationen. Han ska hitta en ny tjej åt Sam och det ska han göra genom att ta sig an situationen på ett högst vetenskapligt sätt och analyserar sin bror och hittar 13 kriterier som måste uppfyllas. Så börjar hans jakt.

Filmen är charmig, rolig, tragisk och mysig på en och samma gång. Man blir varm av filmen. En film man blir varm av är bra. Mycket bra! Som jag förstått det av det man läst om filmen och karaktären Simon så utger sig inte filmen för att gestalta precis hur en person med Asbergers beter sig. Saker och ting har kanske belysts och överdrivits lite extra men det gör ju bara att man gillar karaktären, men inte nödvändigtvis att man får lära sig hur en person med Asbergers är. Men viss förståelse för just hur jobbigt det kan vara att bryta rutiner för en person med syndromet får man. Så ni som känner att just den biten inte stämmer med verkligheten, släpp det och njut av hur härliga karaktärerna i filmen är i stället. Då blir det mycket bättre. Och roligare. Och varmare! Sen så måste man bara älska Cecilia Forss, ni vet hon från Ica reklamen och Ballar av stål. Charmigare leende får man leta efter ;-)

4 pekpinnar av 5

PS. Det blir spännande att se om Bill Skarsgård är lika bra i kommande "Himlen är oskyldigt blå" av Hannes Holm.