Izabella Scorupco är en vacker men rätt medioker skådespelerska som gör en av huvudrollerna i filmen Änglavakt. Den andra rollen spelas av Mikael Nyqvist som är en inte lika vacker skådespelare men desto bättre. I filmen spelar dom Ernst och Cecilia som lever ett lyckligt familjeliv i en härlig funkisvilla i något fint villaområde utanför Stockholm. En dag råkar deras son Alexander ut för en olycka och hamnar i koma. Ernst och Cecilia börjar glida ifrån varandra men en dag hjälper Cecilia en man som blivit överfallen. Mannen heter Walter och talar franska. Cecilia som tidigare bara läst lite franska på skolan kan plötsligt tala språket i stort sett flytande. Den mystiska mannen erbjuder att hjälpa dom. Han verkar känna till en massa saker om familjen och Ernst tvivlar på att han bara har goda avsikter.
Filmen Änglavakt handlar om att hålla hoppet vid liv. Det är över huvud taget en väldigt filosofisk film som behandlar ämnen som om huruvida ödet finns eller ej. Är allt förutbestämt eller är det slumpen som avgör hur allt blir? Finns det människor som är helt genomgoda och kan leva helt osjälviskt och alltid hjälpa till då det behövs och inte sätta sig själv först? Mycket filosofi blir det. Mycket segt blir det.
Både Scorupco och Nyqvist är sådär. Barnets korta medverkan i filmen är otroligt sådär. Varför kan det inte finnas några bra barnskådiskar i Sverige? En enda scen i filmen gav mig en rätt stor dos av någon slags reaktion. I det här fallet handlade det om skratt och det var vid en scen där alla börjar spontandansa. Det var pinsamt och mysigt. Resten kan jag klara mig utan. Slutet gör att filmen nästan kommer upp på godkänt. Men icket.
1 pekpinne av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar