Case 39 – ett fall för papperskorgen?

Jag tycker att filmer som har för många omotiverade ”hoppa till scener” har något billigt över sig. När man vet att det ska bli något spännande men man vill spara på det riktigt läskiga och lägger till en fågel som flyger mot en ruta, en katt som smugit in i en källare och hoppar fram med ett skri. Det känns billigt och simpelt. Nästan som när man skrev historier på mellanstadiet och man valde att lägga in ett ”plötsligt hoppade en hund fram” eller ”så vaknade pojken och han hade bara drömt om allt det hemska”
Sen kan man ju undra om Bridget Jones skådisen Renée Zellweger har dåligt med jobb eftersom hon väljer att göra en halvsunkig skräckis som case 39. Det är en helt ok skräckis som stundtals är spännande. Temat ondskefulla barn är ju väldigt effektivt och otäckt, så också i den här filmen. Man vet att något inte är som det ska när föräldrarna måste ha dubbla säkerhetslås inne i sitt sovrum för att undvika besök av sitt barn under natten.
Renée spelar Emelie Jenkins, en hårt arbetande socialtjänstehandläggare som får ett nytt fall kring ett barn som far illa, den tysta och blyga lilla flickan Lilith. Barnets föräldrar uppträder väldigt märkligt, visar nästintill öppet att de inte verkar tycka särskilt bra om sitt barn. Mitt i natten får Emelie ett samtal från den lilla flickan där hon säger att hennes föräldrar ska skicka henne till helvetet så Emelie ringer sin polisvän och dom åker genast till flickans hus. Väl där stoppar dom föräldrarna från att döda sitt barn på ett otroligt grymt sätt, och Lilith blir tillfälligt placerad under Emelies vård. Snart börjar märkliga saker hända. Spoooky!

En enkel och banal skräckis med många klichéer som gör att man inte skräms så mycket. Men för mig kändes det rätt skönt, med tanke på hur Paranormal Activity skrämde skiten ur mig. Gillar man inte insekter så ska man dock blunda i scenen ni ser på bilden.
2 pekpinnar av 5

http://www.case39movie.com/