Ågren Ågren å åter Ågren!

Det finns en person som är lite mindre rolig att träffa än andra. Det är svårt att förklara men när han kommer så känns det liksom otrevligt och det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är. Man går runt med en slags olustkänsla och undrar när han ska ge sig av. Sen hjälper det inte att man är trött, seg, törstig, sugen på skräpmat och har rätt ont i huvudet också, då blir det ännu mer onajs. Herr Ågren heter han och är obehaglig som få. Han pikar, petar och påminner om sånt som man helst bara vill glömma bort. Som tur är så kommer han inte så ofta och han stannar för det mesta inte så länge. Igår så fanns han där nästan hela dagen, mot kvällen så gav han sig iväg och idag är han borta.
Under tiden som Herr Ågren är på besök så jobbar kroppen, utan att du riktigt vet om det med att försöka mota den ovälkomna till dörren. Så här går det till på ett ungefär:
Alkohol bryts ned i levern i två steg. Först från etanol till acetaldehyd. Acetaldehyden bryts sedan i sin tur ned till ättikssyra, som kroppen kan använda för att producera energi, därav ölmage. En viss mängd av den i steg ett bildade acetaldehyden bryts dock inte ned till ättiksyra utan fortsätter att cirkulera i kroppen. Acetaldehyd är en kraftig nervirritant och neurotoxin och kan orsaka stor skada i kroppen. Kroppens naturliga försvar mot acetaldehyd (och alla andra aldehyder för den delen) är cystein (en aminosyra) och glutation (en liten cysteininnehållande peptid). Dessa molekyler innehåller en sulfhydrylgrupp som är kemiskt aktiv mot aldehyder. Under sin kamp med att bryta ned aldehyder, immobiliseras cysteinet genom att omvandlas till cystin. Etanol inhiberar även insöndringen av hormonet Vasopressin vilket leder till kraftig urinbildning, något som förklarar uttorkningen vid bakfylla.

Man kan förstå att man inte mår så bra under ett besök av Herr Å. Synd bara att Fru Jobbångest ofta gör entré i samma sekund som Herr Å lämnat lokalen...