torsdag 13 maj 2010
Dear John
Snyftare kan vara ganska befriande ibland. Renande på något sätt. Det är dock synd att det är så sällan som snyftare träffar rätt för mig. Jag skulle gärna gråta lite oftare. Men självklart vill man ju också visa sig stark och opåverkad av filmskapares försök att få oss att gråta, det blir som ett litet mininederlag då man ger efter. Men befriande som sagt. Jag stålsatte mig inför Dear John eftersom jag hört att den kunde innebära en del tårspill och jag kände mig stark. Skulle jag gråta till något sentimentalt Lasse Hallström dravel? Knappast!
Lasse Hallström är en riktig favorit i mina ögon och det finns väldigt få av hans filmer som jag inte gillar. Dear John hamnar på den sidan som med råge väger över, nämligen "Lasse Hallström-filmer vi gillar sidan". Den handlar om en amerikansk armésoldat som haft en liten trasslig barndom men som nu stabiliserat sig och blivit en ansvarsfull soldat. En dag då han befinner sig på permission träffar han den underbara Savannah som han så klart blir förälskad i. Alltså, vi har en soldat som är på permission och han träffar en tjej och dom blir förälskade. Man behöver inte vara en hjärnkirurg för att inse att det är som bäddat för en sorglig kärlekshistoria. En typisk Lasse Hallström film med andra ord. Men den är också en typisk Lasse Hallström film på många andra sätt, speciellt den stora dosen av '"Feelgood". Det gillar jag. Sen kan han inte låta bli det där med utvecklingsstörda heller, då blir det lite extra snyftigt och feelgoodigt på något sätt. Jag gillar skådisarna väldigt mycket, ett bra jobb av alla. Särskilt i snyftar scenerna, dom gråter väldigt trovärdigt och det är inte alltid så lätt. Har sett några urusla Sean Penn scener där hans snyftande känns som om det var Göran Persson som var skådespelaren i jämförelse med Dear John skådisarna.
Jag snyftade och grät en hel del och jag gillade det. Det gick inte att hålla igen bara. Men så är jag ju en lite känslig magister också. förvänta dig ingen Oscarsfilm, den är en helt ok feelgoodsnyftare som kanske inte kommer att gå till världshistorien. Men se filmen för all del, och jag hoppas att ni snyftar också! Det är ju trots allt filmen som knuffade ner Avatar från förstaplatsen på biotoppen i USA. Det är den lätt värd 3 svårknäckta pekpinnar av 5 för.
Etiketter:
3 pekpinnar,
Film
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar